Sista rycket

Snart får jag lov. Snart är jag ledig. Bara en och en halv dag kvar. Det är lite ångest för jag är inte riktigt förberedd, jag sätter min tillit till gamla kunskaper och det borde gå bra. Jag hoppas verkligen det går vägen, men gör det inte det är det väl inte hela världen det heller.

Sedan fyller min pappa femtio och ska ha kalas. Det ska bli roligt. Jag ser verkligen fram emot att få vara ledig och bara göra saker jag vill göra i två veckor. Mycket trevligt ska det bli. Som en välförtjänad semester.

Ikväll ska jag lägga mig tidigt. Har somnat alldeles för sent de senaste nätterna och börjar märka av det lite nu. Det är rätt skönt att vara en relativt okomplicerad människa. Oftast så handlar det om så enkla saker som regelbundna måltider, träning och rätt mängd sömn för att jag ska må bra. Tyvärr krävs det en viss disciplin för att få till de grejerna på ett bra sätt, och det har jag inte jättemycket kvar av såhär i slutet av terminen.

Nu mat.
Sen sova.

Angående Nobelkonserten.

Visst publiken behöver väl inte tycka det är intressant eller ens kul med klassiskmusik. Men är det så mycket begärt att de inte ska sitta och hänga i sina stolar och se helt uttråkade ut? Jag menar Nobelpriset är en av de få grejerna som sätter ut Sverige på kartan. Det är ett varumärke som borde vårdas bättre! Inte en halvsovandes publik som har glömt att läsa på sin vett och etikett innan de gick hemifrån. Det är inte ens fullsatt. Det är ju tragiskt.

Christmas always come this time of the year!

Sista rycket nu, sedan två och en halv veckors jullov. Jag har lovat migsjälv att jag ska hålla mig långt borta från alla böcker som minner om kurslitteratur. Däremot böcker som handlar om knäck och egenkryddad glögg kommer jag fördjupa mig desto mer i. Det kan till och med tänkas att jag tar mig igenom en av alla mina romaner som ligger på golvet vid sängen lika olästa nu som när de inhandlades för mer än två månader sen.

Mitt schema är helt fullt ända fram till sluttentan och jag känner lite smått att jag inte vill leva mer. Äh skojar bara - men tufft blir det. Ingen i klassen ser speciellt pigg ut längre. Ringarna under ögonen har växt till sig sen i somras då vi glatt nollades och ännu inte visste vilken arbetsbörda som väntade oss - nu förekommer även stressryckningar i muskler kring ögonen och munnen. Det ser rätt roligt ut men jag vet inte om det är så skoj egentligen.

December är en stressig månad socialt också. Är det inte glöggfest så är det födelsedagsfest eller födelsedagsfest eller 50årskalas eller 50åskalas. Det tar liksom aldrig slut och inte har jag inhandlat speciellt många presenter än. The Pressure! Men jag är nöjd och glad ändå. Önskar att jag hade en gnutta mer norrländsktblod så jag bara kunde säga "ta't luugnt - de årdnar sej".

För visst ordnar det sig. Det gör det alltid. Det vet jag ju. Ändå kan jag inte hjälpa att känna mig lite stressad hela tiden. En dag i taget. Bara en dag i taget. Lugn och fin.(och jag MÅSTE verkligen städa också! hur ska det gå till?)

Nu kan du inte undgå julsångerna längre.

Jag är lite sliten efter tentan men jag tror den gick bra. Tentafesten var rolig och lite överförfriskad mina kursare var lika runda under fötterna som jag - man blir som man umgås eller hur var det nu? Det finns mycket bilder där vi alla ser glada och lite ofokuserade ut.

Jag är lite orolig över gruppindelningen och skulle vilja uttrycka en viss ledsamhet över att jag inte tog tag i att skaffa mig en vettig grupp. Det är inte jätteroligt att vara slasken som hamnar med de andra slaskarna. Min kloka fransyska sa att jag skulle ta det som en utmaning istället för att måla upp ett mardrömssenario där hela nästa grupparbete blir ett levande helvete. Hon har nog rätt. Övning i tålamod om inte annat? Eller också så kommer det funka helt lysande. Vem vet?

Nåväl - jag har iaf fyndat nya vinterskor - två par till och med för varför välja när man inte måste? Det var 70% rea. Sånt tycker vi om!

Första advent har seglat förbi och jag fick min beskärda del av levande ljus innan jag åkte till jobbet. Sedan har jag funderat lite på det där med garantställning - men det tar vi en annan gång.

För nu kommer en juristvän över för att dricka te och spela några toner på pianot och gitarren. Jag har även bokat upp torsdag då blir det biljard med en gamal, ny bekant. Det är på tiden att vi ses.

Kväll innan tenta utan ångest?

Jag vet att jag inte borde skriva inlägg såhär kvällen innan tentan. Fast nu är det så att jag satsar på en gammal god studieteknik som är välbeprövad (och som funkade på gymnasienivå iaf) och i sin essens går ut på intensivläsning 45 minuter avkoppling 15 minuter. Det enda problemet med detta upplägg är att det så lätt slinker över i motsatta siffror. Studier 15 minuter, avkoppling 45 - då är läget inte längre lika hållbart.

Jag skulle ändå vilja i jantelagens Sverige säga något så oförskämt som att jag har en god självdisciplin och att jag är så pass smart att tentan imorgon kommer klara sig. Visst det kanske inte bli AB (bästa betyg på juridiska). Men vad gör det. När jag tänker efter så har jag ju faktiskt fördelaktig situation i och med att förra tentan gick så pass bra.
Dessutom ska man inte ta ut "nederlag" i förväg - för visst är det så att ett vanligt B (godkänt på juridiska) är ett nederlag hur konstigt det än kan te sig. För att bli underkänd är jag inte orolig för. Nu kan det tänkas att jag kommer att få äta upp mina egna ord när tentaresultatet kommer om jag nu skulle få U. Den dagen den sorgen. Då kan jag ju trösta mig med att jag i alla fall inte vikit mig för jantelagen och hoppas på att jag lär mig den svenska lagen bättre till omtentan.

Sedan har jag kommit fram till att med juridiska kunskaper kommer livet inte vara så romantiskt.

För vad är ett äktenskap? - Jo, ett avtal.
och vad ska man göra innan man flyttar ihop med någon? - Jo, se till att man avtal om att bodelning inte ska ske, eller iaf att viss egendom inte skall tas med.

Ja man får nog ett speciellt sätt att betrakta världen på efter juridikstudier. För det handlar ju bara om problem. Det är vad lagen finns till för - problemlösning. Nåväl - jag kommer inte bli cynisk, det är jag alldeles för positivt lagd för att kunna bli.

Det är också så att den vanliga ångesten jag brukar ha innan tenta inte infallit än. Det känns lite märkligt. Fast jag tror att det beror på att jag tentat denna del innan när jag läste Jöken (på juridiska - Juridisköversiktskurs.) som jag förövrigt råder alla till att läsa. Mycket intressant och nyttig kunskap för var gemene man. (och då menar jag inte i bemärkelse elak nedrig utan det äldre uttrycket folklig eller "för den breda befolkningen" - för lite kuriosa om ordet gemen bifogas här en länk där Viveka Adel Swärd reder ut begreppet http://www.svd.se/kulturnoje/mer/sprakspalt/artikel_109033.svd)

Väl Bekommen!

Inget liv, men många böcker!

Min kamera är fortfarande trasig och det stör mig. Dels för att jag tappat bort kvittot och dels för att garantin gått ut. Men mest stör det mig eftersom jag vet att jag har rätt till en ny. Det har inte gått tre år och sannolikt förelåg felet vid köpet. Det kan bevisas eftersom jag ringde till en gubbe i linköping och han förklarade på bred östgötska att ett helt parti av dessa kameror gått samma öde till mötes. Alltså tänker jag produktionsfel. Tyvärr tänker nog inte nissarna på media markt likadant - just det på grund av att jag inte har kvar kvittot. Alltså blir det troligen ingen ny kamera för min del. Fast jag ska bråka med dem nästa gång jag har vägarna förbi storstan'.

Igår lärde jag mig om äktenskapsrätt. Det verkar ju rätt trevligt tills det skiter sig. Sen är det mest jobbigt jobbigt jobbigt. Men nu kan jag iaf göra en bodelning och lottläggning på ett korrekt sätt. Jag vet också vilka skulder som får dras av från giftorättsgodset och vilka som inte får det.

Det är spännande med juridik.
Fast jag förstår om inte alla delar mitt intresse. Alltså över till något annat som inte har med tentan att göra. Skidåkning! Jag har inte åkt på hur länge somhelst för jag kom inte iväg förra året. Jag har en sån abstinens. Farten, skarpa svängar, kontroll - och det värsta som kan hända är att du dör. Jag saknar till och med ljudet av svängen, det skrapande ljudet och det lilla knarret av snö som packas än hårdare i backen. Sen träningsvärken, bastubadandet, god mat och att somna efter att ha rört på sig en hel dag. Så skönt att det inte kan beskrivas i ord.

Nej här kan jag inte sitta och hänga mer. Måste ta mig till biblioteket och få läst nästa del. Först ska jag äta något.
You kids be good.

In dubio mitius

Straffrätt är rätt kusligt. Det är rätt slitande att läsa om hemskheter och höra om mord och våldtäkter och barnarov och människorov och misshandel och relationsvåld. Men alla delar i litteraturen har sin charm. Som diskussionen om någon kan dömas för medhjälp till brott när de verkligen velat hjälpa till men misslyckats med det och istället försämrat oddsen för brottet. Typ skramlat mycket eller tappat verktygen i sjön när de skulle räckas över. Det finns sånna misslyckade människor - och jag vet att man inte borde skratta åt dem, men det måste man ju. Det finns liksom inget annat att göra.

Utöver bibliotekshänget hinner jag inte med så mycket. Jag har fulla dagar och fullare blir de ju närmare tentan vi kommer. Trotts nervösa ryckningar i höger öga känner jag mig väldigt lugn. Mest för att det känns som att jag hamnat så rätt. Det är fantastiskt hur bra allt blivit - hur nöjd jag är med mitt val till universitet och till utbildning.

För nog är det så att det regnar mycket och det är kallt och vintern är på väg. Men även de mest mulna dagar kan spricka upp sådär vid lunchtid och gatorna luktar nytvättade och solen gnistrar i vattenpölarna och jag kan bara vara tacksam där jag går tillbaka från restaurangen för att återigen sätta mig med mina böcker.

Och nu kanske ni undrar vad rubriken betyder. "Kan inte juristen sluta slänga sig med latin! det är så irriterande!" Men ni får ha överseende med latinet - det är nämligen så att straffrätten är full av den. Rubriken betyder - vid tvivel till det mildare.

En frostig dag.

Imorgon ska jag upp så tidigt att det inte är humant att ens prata om det. Det är så tidigt att skulle jag säga det till er nu skulle ni rysa till när ni ligger och sover gott i era sängar imorgon. Då kan man fråga sig varför jag ska göra det? Ska hon resa bort månne?

Svar nej.
Hon ska bara jobba. Men det härliga med att börja tidigt är att man slutar tidigt. Jag går av vid kl halv tre. Det ska bli mysigt, vi brukar tända ljus och dricka te de första timmarna. Sen får jag träna ett tag - lunch och sen är det bara lite jobb kvar och så får jag gå hem. Det är rättvist. Börja tidigt sluta tidigt är rättvist. Så jag är rätt nöjd. Dessutom är det viktigt att visa sig intresserad så att de inte skaffar någon annan.

Förövrigt kan jag inte vara bitter just nu. För så bra som allt känns nu finns det ingen möjlighet för mig att klaga. Eller ja jo. Kanske lite. Men då menar jag lite. För det kan man alltid när man läser på universitetet. Fast idag har jag ändå läst nästan ett kapitel.

Jag har köpt fina nya skor som ska invigas på lördag. Spännande kommer det bli. Spännande.

Tunnelseende.

Veckorna rullar på i en fart som gör att jag får tunnelseende. Detta inom den akademiskavärlden kan beskrivas som att jag ser varje paragraf och varje kapitel för sig, men jag missar de stora sammanhangen. I värsta fall kommer jag missa viktiga avfarter och hamna långt ut på landet fel. Det är ungefär lika fatalt för en juriststudent som att råka ut för det vanliga tunnelseendet som brukar inträffa när man kör i 140 knyck på autobahn för att hinna hem till Sverige igen innan så ska det låta börjar med bagaget fulllastat av tämligen billig sprit.

med andra ord:
inte bra

Jag har inte satt mig med böckerna ordenligt än. Min självdisciplin är all time low. Men vad gör väl det. Jag jobbar bäst under press. De närmaste veckorna blir verkligen upp till bevis för min del då vi har två grupparbeten att skriva och sen en stor tenta om mindre än tre veckor.

Men jag tänker:
I händelse av fara grips inte av panik.

Helgen har varit angenäm. Speciellt trevligt att få en guidad tur genom tjeckiska ölsorter med underliga namn av en viss Herr P (som i att provocera). En afton i dur minsann även om vissa samtal kanske gick lite över gränsen för vad som kan kallas för städat.
Tyvärr kommer jag inte ihåg namnet på en enda av de sorter jag faktiskt tyckte var goda. Men det gör detsamma.

Idag avslutar vi med citat från okänd:

Döm aldrig i vredesmod

eftersom vreden går över

men domen står kvar.

Det kallas tvivel.

Kanske var det tidpunkten, timingen som vi pratat om så många gånger. Kanske var det oundvikligt, något förutbestämt. Kanske var det ett aktivt val, kanske var det inte ett val alls. Kanske är det något man inte väljer. Något som händer och som man ska ta vara på när det väl passerar en på nära håll. Ingen kan svara på de stora frågorna och tur är väl det. För hur magiskt kan det då bli om allt skulle kunna lösas av en enkel ekvation. Nej enkelt är det inte när jag tänker på det. Men svårt är det inte när jag känner efter. Det är väl så man får förhandla med sig själv. Men en riskanalys tar en bara så långt.

Som en bekant sa häromdagen. Det är bättre att satsa och förlora än att inte ens vara med och spela. Nu hoppas jag bara att jag får bra kort på hand och kanske ett ess bakom örat.

Och för att återanknyta till rubriken. Tvivel tär och tar kraft. Det är bättre att köra på och se vad som händer och sen göra det bästa av situationen. heja. och heja Amerika också.

Dags att ta den där promenaden innan det blir mörkt.

Inget nytt

Livet är inte rättvist. But today is a good day. Today is a good day. Det är det enda som betyder något. Hur luften känns mot min kind. Hur irriterad jag blir av parkskötarna som envisas med att blåsa bort löv precis utanför mitt fönster så det skär in i mig och låter hemskt och det beskriver inte obehaget nog. Ja, det är inte rätt sida av sängen att vakna på. Tur att jag hade öronproppar hemma iaf. Sen är drömmar på morgonen så konstiga. Som en kryptisk film med brinnande hus och tanter i gröna trikåer och sjukhus.

Annars snurrar en blandskiva av kärlek i min spelare. Jag har köpt nya hörlurar till min ipod och jag kommer bli en grym jurist. För det finns inget som säger att jag inte skulle bli jättebra - och det är verkligen på tiden att jag börjar se till den positiva sidan av myntet för en gångs skull.

Nu är jag sen igen. Jag har jagat minuter i hela mitt liv. Nu gör jag det återigen. För jag lär mig inte. Av någon anledning sitter jag kvar och tittar in i väggen ännu en liten stund. Nej nu får jag gå.

Det finns inga raka svar.

En galen kväll. Helt galet! Men fint. Jag vet inte riktigt hur något kommer bli. Under alla omständigheter blir det bra. Jag kommer inte tillåta något annat. Det måste bli bra. Annars blir det alldeles för jobbigt att leva.

Ikväll är det dags igen. Mer alkohol fy vale.. Det känns lagom bra. But everything is going to be ok. Jag ska bara äta något och titta på scrubs ett par timmar.

Civilkurage

Det är spännande att prata med vänner från förr. Speciellt spännande är det att prata om de problem som jag hade redan då, för en halv evighet sen, och hur dessa problem utvecklats och hur jag hanterar dem idag. Det ger ett historiskt perspektiv och samtalen kan gå längre eftersom Fanny (som jag väljer att kalla henne) redan förstår vad som hänt. Det har hjälpt mig att se helheten. Fast här går min gräns för vad som för mig är privat så nu för jag ordet in på civilkurage.

Jag är upprörd och arg över att människor över lag är fegisar! Riktigt kycklingar. Ynkryggar. Det är ju tragiskt. Om du inte tar ansvar och ställer dig på den utsattes sida - hur kan du då lita på att någon annan ska rädda dig när du är i trubbel? Visst, du kan åka på smäll. Du kan dö. Fast det är osannolikt. Förövarna är nämligen ännu fegare. Rädslan är i och för sig vettigt att känna respekt för. Mycket ont härstammar från rädslan. Rädslan att ingripa och istället själv bli utsatt för förtryck eller slag. Hej andra världskriget. Ringer det några klockor. Vad händer om vi TIGER? En svensk TIGER.
Civilkurage människor kom igen nu. HEJA!

Als die Nazis die Kommunisten holten,
habe ich geschwiegen;
ich war ja kein Kommunist. Als sie die Sozialdemokraten einsperrten,
habe ich geschwiegen;
ich war ja kein Sozialdemokrat.Als sie die Gewerkschafter holten,
habe ich nicht protestiert;
ich war ja kein Gewerkschafter.Als sie die Juden holten,
habe ich geschwiegen;
ich war ja kein Jude.
Als sie mich holten, gab es keinen mehr, der protestieren konnte.

Och för alla som inte kan tyska så följer en översättning (även om jag inte tycker man ska översätta poesi egentligen eftersom det inte går att fånga upp samma nyanser.):

When the Nazis came for the communists,
I remained silent;
I was not a communist.
When they locked up the social democrats,
I remained silent;
I was not a social democrat.
When they came for the trade unionists,
I did not speak out;
I was not a trade unionist.
When they came for the Jews,
I remained silent;
I was not a Jew.
When they came for me, there was no one left to speak out.

Dikt av Niemöller (1976 års version. Finns på wikipedia om någon vill läsa mer.)

Så nästa gång du ser någon göra något som du känner i magen är fel - gör dig hörd!
Tack för ordet.

Ny vecka. Ny kurs. Nya tankar.

Så tentan är skriven, tentaölen är drucken och nu börjar allvaret igen. Nästa delkurs. Det känns som om det är jättemycket som ska göras - och det är det! Herreminje vad mycket det är.

Anyhow. Jag är trött. Ska äta järntabletter och dricka mitt c-vitamin så att jag blir pigg igen. Fast det är ganska mysigt att bojkotta skolan en dag eller två. Och jag har ju faktiskt redan läst Civilrätt av Malmström (som förövrigt är samma bok som mamma läste för en herrans massa år sen när hon studerade för att bli jurist. Men varför ändra på ett vinnande koncept?). Alltså är jag i fas och kan unna mig att titta på tv, ta den där fikan med hon den där kursaren som man kan gapskratta med kl halv två över en kopp. Dessutom ger det mig tid att gå på dejt nummer två ("ding" round two fight!). Fast jag är rädd och harig och målar upp det ena hemska scenariot efter det andra är det ändå rätt spännande.

Nu läser vi om diskriminering - Och jag säger välkommen till min vardag. Jag prickar ju inte två av fyra diskrimineringsgrunder. Heja. Hon som satt bredvid mig prickade in tre. Så jag var inte värst i alla fall.

Sverige ska få en ny Diskrimineringslag - den införs första januari - mycket spännande. Ska bli intressant att se hur de har tittat på och tänkt kring problematiken kring diskrimineringslagar.
För det är ju onekligen så att om du stiftar en diskrimineringslag som ger skydd för kvinnor - så cementerar du fakta att kvinnor inte är "lika mycket värda som män". Missförstå mig inte nu. Det jag menar är att när vi i Sverige väljer en listform där vi sätter upp alla diskrimineringsgrunder kan man tänka sig att denna lista prickar ut de "svagare" grupperna i samhället - och genom att göra så spä på redan existerande fördomar.
Det är skönt att jag är så mycket före de flesta i min klass. Jag vet vad intersexuell, intergender, trans, transsexuell, transvestit betyder. Jag vet också lite mer hur dessa personer upplever sin vardag. Hur jobbigt de kan ha det. Jag tror mig förstå den djupgående problematik som finns i dessa frågor - alltså ska det bli intressant och se vad som hänt i lagens utformning.
Vår nya föreläsare har lärt sig sen sist jag hade henne. Då påpekade jag att det sätt hon la fram detta om trans på kunde vara stötande för den gruppen eftersom hon då gjorde det på ett fnissigt sätt som utsatte denna grupp för klassens okunskap. Det ska aldrig bli obekvämt för någon att gå på en föreläsning. Hon har snappat upp min kritik och skötte sig exemplariskt. Det var kul att se.

Nåväl. Ikväll är det dans. Nu ska jag sova lite.

Tentamen.

Då var det dags att återigen visa vad jag går för. Jag har en chans, ett tillfälle att få högt betyg på den här tentan (om jag inte får underkänt, då får jag göra om den, men inte annars). I juridiken gäller ett annat betygsystem - för vi jurister är så speciella. Alltså kastas jag tillbaka till en betygsskala där man kan få "Mvg" som högst. Fast vi jurister är så speciella att det heter AB. BA är Vg och lägsta godkända betyg är B - sen självfallet har även vi det underbara betyget U.

Jag är ett typexempel på "MVG-barn". Alltså känner jag AB-stressen, AB-pressen för jag har fortfarande inte börjat tro på att jag inte är mina prestationer. Jag lider av duktigflickasyndrom. Det är jag rätt glad över i vissa fall. Det gör ju att man onekligen presterar bättre. Det är bara lite sorligt att jag måste "lyckas" för att vara lycklig. Jag har i alla fall kommit på att det inte stämmer, men steget emellan att komma på och tro på något är långt. Men jag har i alla fall lyft foten! – Och det är bra mycket mer än vad andra gjort. Om man nu ska generera sin lycka i jämförelse med andra som har det sämre. Det är så konstigt med personer som svarar att det finns de som har det sämre när jag berättar att jag mår dåligt - som om det skulle göra mig gladare att andra mår dåligt. Skumt resonemang tycker jag.

Det är samma som den där undersökningen där man frågade folk vilket alternativ de skulle välja av följande:

a) Du får en löneökning på 200 kr och dina medarbetare får ingen

eller

b) Du och dina medarbetare får löneökning på 2000 kr var.

Konstigt nog svarade en majoritet a på frågan. För det ger mer tillfredsställelse att ha det lite bättre än andra än att få en markant löneökning tillsammans med de andra. Dumma människor. Men så är det. Vi är rätt korkade.

Jag har inte öppnat en bok idag. Jag undrar om jag borde ha ångest för det? Attans - nu fick jag det bara för att jag tänkte på det. Jag borde kanske ha pluggat idag också. Men det kändes innan idag som att om det inte sitter nu, lär det inte sätta sig på en dag heller. Antingen kan jag det, eller också kan jag det inte. Heja mig. Bra resonemang - kanske inte rätt resonemang, men bra.

Rättvisan är relativ. Mycket handlar om avgörningsfrågor. Majoriteten mot minoriteten. Yttrandefrihet mot kränkning av folkgrupp. Det är svårt. Det finns inget självklart system där det blir mest rättvist. Fast vi kan jobba på det. Det är det som är det fina i kråksången.
I vilket fall har jag konstaterat att tentor inte är rättvisa. De är beroende av en dag och säger inte mycket om vad man kan egentligen. Men det är det bästa system vi har så det är bara att bita ihop och göra sitt bästa och hoppas på att man inte har en dålig dag och mensvärk. Rättvist..? Nej, men jag har ingen bättre lösning att föreslå som är realistisk. Och har jag ingen bättre lösning är jag inte berättigad att gnälla allt för mycket över det. Fast jag är berättigad att gnälla lagom! Det är en svensk rättighet! (RF 2:1 yttrandefrihet)

Jag har inget mer att tillägga.

Det är det bästa man kan höra från en lärare när man svarat på en komplicerad övningsfråga. Då känner jag mig smart och tentan känns som en bit kaka att klara av. Annars har jag pluggat, och läst och gjort grupparbete och pluggat och druckit kaffe och läst och pratat om tentan och pluggat och ibland ätit en banan och läst och pratat om ångest relaterad till tentan och pluggat. Ja ni förstår bilden.

Petra hör av sig då och då. Vi ska ses om några veckor. Kanske blir det ståupp (vad töntigt det låter på svenska!) utgång. Det hade varit kul. Har bara varit på ståupp två gånger innan. Det var en fantastisk kväll och en lite mindre fantastisk kväll. Jag skrattade så magen värkte i flera dagar efter (efter den fantastiska kvällen.). Men det är ju lite lurigt, för komikern måste ju vara bra och i ens smak annars blir det en flopp. Det finns ju inget värre än när någon försöker vara rolig och inte lyckas. Ajaj. Socialt självmord.

Sen tänkte jag prata lite om Ex. Att det ska vara så jobbigt att bli av med dem. Att komma över dem. Att inte distrahera sig själv på grund av dem.
Tänk dig att du har en söt drink med sugrör och parasoll, den är underbart god att dricka i sommarvärmen - men sen när du druckit upp och det bara är en liten slatt kvar vad händer då? – Jo då kommer getingar och kryp! Det är samma med Ex, de förvandlas till getingar och kryp som ger dig tjuvnyp och sticks så fort du inte är på din vakt. Sedan vet vi ju alla vad som händer när man druckit en drink för mycket. Man blir bakis och mår dåligt, olika länge beroende på hur mycket och vad man drack. Samma som med ex, de får en att må dåligt fast de inte utgör en del av ens liv längre.
Då är frågan är ex ett nödvändigt ont?
Eller är det meningen att vi egentligen bara ska hitta någon och sen se till att hålla ihop för att slippa bitter eftersmak?

Jag har mer att tillägga i dessa frågor men inte just nu. Det är hög tid att jag går och lägger mig. Det är ju en dag imorgon också.

En regelrätt dejt.

Vi sågs vid hållplatsen som låg närmast biljardhallen. Vi synade varandra och båda andades ut efter att vi hälsat på varandra och tänkte säkerligen något i stil med "peuh, hon ser inte ut som någon yxmördare! jag kommer inte dö!"

Jag måste säga att det var värst att inte veta vem jag skulle gå fram till. Fast vi hade ju bytt nummer innan så jag kunde ringa och på så sätt lokalisera Petra. Hon hade tydligen sett mig redan innan jag ringde. Hon gick inte fram eftersom hon skulle kolla hur bra mina spionkunskaper var. Jag fick nog inte godkänt. Jag skulle inte klara mig länge undercover i Ryssland. Tur att det inte är yrket jag valt till mitt.

I början var vi båda rejält nervösa. Jag var så nervös att jag funderade på att ursäkta mig i stil med "ojoj, nu blev jag visst lite magsjuk här, kan vi ses en annan gång..?" För att sedan springa för livet. Men jag tyglade mig, mitt förnuft fick till slut övertaget och jag började konversera. Jag tycker det är intressant hur kroppen reagerar. Att när man är sådär nervös så agerar kroppen som om man vore jagad av ett lejon. Mycket adrenalin flödade med andra ord och det var efter första ölen som nerverna lugnat sig till en dräglig nivå.

Jag hade riktigt kul. Det hela avlöpte mycket bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Hon var söt, och rolig och jag gillar att spela biljard. Kunde inte gått bättre.

Jag lyckades också hålla på min integritet för en gångs skull. Det kändes jättebra att inte haspla ur sig sin livs historia innan man ens sagt hej. Duktiga jag.

Efter att vi spelat biljard i två timmar(!) så tog vi oss an spelhallen. Vi sköt basketstraffar, spelade flipper och körde bilspel. Sen var det dags att gå. Men inte ens då kändes det som att vi skulle skiljas åt riktigt än. Så vi inhandlade varma drycker på 7/11 och satte oss på ett "backpacker" ställe - vilket tydligen definieras som: "ett ställe där man normalt sett inte sitter" enligt Petra. När vi hade druckit upp och urinvägsinflammationen stod för dörren började vi promenera istället. Sedan kom hennes droska och vi skiljdes åt snabbt och lustigt utan att något hann bli konstigt eller obekvämt. 

På det hela var det mycket angenäma fyra timmar vi spenderade ihop. Och nästa gång blir det kanske utflykt, för en nästa gång blir det, det är redan spikat. Alltså verkar det som att jag dejtar på riktigt. Det har jag strävat efter ett tag nu. Regelrätta dejter är det nya svarta!

Nu är jag på en weekendsemester och laddar batterierna med sol. Back in office på tisdag.

Engelska, ett språk jag trodde jag behärskade!

Ja, jag är nedtryckt i skorna. Vad kan jag säga? Efter att ha bott ett år i England och pluggat både engelska A och B så trodde jag att jag behärskade det engelska språket. Men ICKE! Jag sitter och slår upp tre ord på varje sida i den spännande boken på engelska som avhandlar EU-rätt. Hittills har jag gjort en egen ordlista på fyra A-4 sidor - visserligen handskrivet på linjerat papper men ändå.
Jag har ju kommit överens med mig själv om att skaffa mig en mer positiv syn på livet. Så jag försöker att sitta och tänka "vad bra, ännu ett ord som jag kan lära mig nu hellre än senare!". Det funkar faktiskt riktigt bra. Det är bara det att det tar en sån tid att ta sig igenom denna mycket omfattande bok på över 300 sidor när man hela tiden måste stanna upp och slå upp ord man inte riktigt har koll på vad de betyder i ett juridiskt sammanhang.
Till exempel visste jag inte att

Appeal också kan betyda överklaga/anföra besvär.

Eller att

provide kan betyda föreskriva/stadga.

På liknande sätt fortsätter det sen och jag känner hur min självkänsla liksom minskar för varje ord jag slår upp. Det är ju pinsamt att jag inte visste ordet för folkomröstning - referendum eller tull - tariff. Pinsamt! Nåväl nog om detta.

Nu ska vi prata om blinddaten.
Tjejen är 22 år och vi kallar henne för Petra. Petra skickade idag ett sms till mig för att se så att vi bytt rätt nummer. Det är alltså helt bestämt. På torsdag ska jag spela biljard med en vilt främmande människa. Jag är jättenervös redan och det är två dagar kvar. Hej och hå. Jag undrar lite stilla varför jag utsätter mig för detta. Svaret är att det är så jag funkar. Jag vill att det ska hända grejer det blir så mycket roligare att leva då. Att det inte är jättelätt att bara springa på en homobrud på stan som skulle kunna vara en blivande match (dvs. är söt/snygg, rolig, trevlig och har något av intresse lagrat i de små-grå) är självfallet en delanledning till beslutet att försöka sig på att använda QX.

Jag har alltid varit tveksam till internetdejter. Nu har jag insett att utbudet begränsar raggningsmöjligheterna. Jag har ju bara 10 % kvinnor att leta bland. Jag har testat att internetdejta förr två gånger faktiskt. Första gången var katastrof. Andra gången resulterade i en nära vän, Ally. Inte alltför dåliga siffror. Det är viktigt att ha en öppen inställning. Allt kan hända.

Måndag

Det är något visst med måndagar. Det är lite tungt och jobbigt på måndagar eftersom det är så lång tid till nästa helg. Det är synd att det ska vara så. Hade det inte varit roligare om måndagar var bästa dagen på hela veckan, en dag att se fram emot. Så att man på morgonen efter sin grötfrukost ropar: "YES! Nu är det måndag! Nu ska jag få lära mig en massa nya grejer och klara av en massa nya utmaningar!"

Kanske är det så att jag är inne på fel spår - ponera att känslan jag har av måndagar speglar hur jag egentligen känner för min utbildning? Jag tror i och för sig inte att det är så eftersom jag känner många som är mycket lyckliga i sina utbildnings-/yrkesval men som ändå får den där speciella dåliga måndagskänslan. Det kanske är så att man landar i sig själv och går ner lite i varv på måndagar. Att det är ansträngande att vara positiv och fram hela tiden och att det kan vara skönt att förbanna måndagar, mygg och mjäll i kaffekön i kvartsrastensomärpåtokförkort i snöochslaskväder under töochpatrasktider.

Fast i grunden är jag så nöjd. Jag är stolt över att ha kommit in och börjat läsa. Jag är säker på min förmåga. Glad att ha fått chansen. Jag uppskattar lärarna och deras oerhörda kunskap inom sitt ämne. Utöver det är jag dessutom en person som tycker det är mysigt att sitta och läsa kurslitteratur i biblioteket för att sen få ögonkontakt med en kompis och gestikulera "ska vi dricka kaffe" och få en entusiastisk nick tillbaka. Det ger mig en intellektuell tillfredställelse att få bevisa min förmåga för inte minst mig själv, men självklart också för andra.

Nu känns min måndag lite bättre. Det är alltså dags att fortsätta studera. Kanske spela lite piano. Sen laga mat så det räcker till lunchlådor. Kanske träffa en vän.
Och på torsdag om allt går som det ska; då ska jag på blinddate! En blind träff. Ojojoj. I värsta fall blir det en rolig historia. All good.

Kanelbullensdag.

Kanelbullens dag är firad och jag har bullar kvar i frysen ifall jag skulle få oväntat besök. Vilket faktiskt skulle kunna hända numer sen jag haft hem en massa folk från skolan och jag bor rätt centralt. Två andraårare, vi kan kalla dem Jessica och Rut, sa under afterworken i fredags att de hade gått förbi häromdagen och funderat på att knacka på. De hade dock blivit osäkra på om de kommit rätt då husen ser relativt lika ut - vilket hus i samma område ofta tenderar till att göra av någon estetisk anledning(?).

Hursomhaver så bjöd jag in dem till fika när de hade vägarna förbi nästa gång och nu är deras lokalsinne stärkt med vetskapen om husnumret under vilket just jag har valt att bygga bo. Alltså är det ingen dum idé att ha bullar hemma. För det är mysigt att få något till kaffet, så är det. Den där känslan av att höra hemma och vara välkommen förstärks så mycket av mat. Det kommer säkert från lägereldarnas tid. I min föreställningsvärld är det så i vilket fall.

Nu är det dags för KAFFE. Bakismedecin någon?

Rättvisa

Ibland undrar jag om det finns någon rättvisa - eller om det bara är ett ord vi svänger oss med för att vi ska må lite bättre. Att tro att någon annan ser till så att rättvisan blir skipad. Nä, det är bara att inse att livet är orättvist.

Jag till exempel måste idag både städa, diska, tvätta och läsa en tråkig kursbok. Sen vet jag redan att jag på min höjd högst kommer att göra tre av grejerna. Då är frågan vad jag lämnar till en annan dag? Hmm. Städa vill jag göra, och tvätta. Diska kan jag vänta med till imorgon i värsta fall så att jag får läst lite idag. Bra plan.

Idag är det KanelbullensDag. Grattis alla glada bullätare i landet. Eller säger man så? I vilket fall som helts så ska jag baka bullar idag. På 18 kvadrat med 12 andra glada studenter. Vi lär ju trampa i bullarna! Men det ska bli kul. Så det är väl bäst att jag sätter igång med städandet och tvättandet. För i den varma doften av nybakta bullar blir världen rättvis för mig igen. (Och jag vet att man ska tänka på barnen i Afrika - men inte hela tiden väl?)

Inledande tankar

Jag skulle vilja kalla mig konstnär men den rätta benämningen på mig skulle nog vara akademiker. En rätt dålig akademiker för tillfället eftersom jag har tjocka svåra böcker att läsa och klockan är redan halv elva och jag har inte ätit frukost.

Det ska bli spännande att blogga. Speciellt i den här formen som okänd författare. Jag väljer att vara anonym - då bär jag inget ansvar enligt tryckfrihetsförordningen - fast iofs om detta kallas en periodisk skrift kommer jag åka dit så det dänger om det. Fast jag hade inte tänkt genomföra några tryckfrihetsbrott - jag vet nämligen ingenting som kan skada rikets säkerhet. Det ska nog gå bra det här.

Dags att äta frukost.