Det är spännande att prata med vänner från förr. Speciellt spännande är det att prata om de problem som jag hade redan då, för en halv evighet sen, och hur dessa problem utvecklats och hur jag hanterar dem idag. Det ger ett historiskt perspektiv och samtalen kan gå längre eftersom Fanny (som jag väljer att kalla henne) redan förstår vad som hänt. Det har hjälpt mig att se helheten. Fast här går min gräns för vad som för mig är privat så nu för jag ordet in på civilkurage.
Jag är upprörd och arg över att människor över lag är fegisar! Riktigt kycklingar. Ynkryggar. Det är ju tragiskt. Om du inte tar ansvar och ställer dig på den utsattes sida - hur kan du då lita på att någon annan ska rädda dig när du är i trubbel? Visst, du kan åka på smäll. Du kan dö. Fast det är osannolikt. Förövarna är nämligen ännu fegare. Rädslan är i och för sig vettigt att känna respekt för. Mycket ont härstammar från rädslan. Rädslan att ingripa och istället själv bli utsatt för förtryck eller slag. Hej andra världskriget. Ringer det några klockor. Vad händer om vi TIGER? En svensk TIGER.
Civilkurage människor kom igen nu. HEJA!
Als die Nazis die Kommunisten holten,
habe ich geschwiegen;
ich war ja kein Kommunist. Als sie die Sozialdemokraten einsperrten,
habe ich geschwiegen;
ich war ja kein Sozialdemokrat.Als sie die Gewerkschafter holten,
habe ich nicht protestiert;
ich war ja kein Gewerkschafter.Als sie die Juden holten,
habe ich geschwiegen;
ich war ja kein Jude.
Als sie mich holten, gab es keinen mehr, der protestieren konnte.
Och för alla som inte kan tyska så följer en översättning (även om jag inte tycker man ska översätta poesi egentligen eftersom det inte går att fånga upp samma nyanser.):
When the Nazis came for the communists,
I remained silent;
I was not a communist.
When they locked up the social democrats,
I remained silent;
I was not a social democrat.
When they came for the trade unionists,
I did not speak out;
I was not a trade unionist.
When they came for the Jews,
I remained silent;
I was not a Jew.
When they came for me, there was no one left to speak out.
Dikt av Niemöller (1976 års version. Finns på wikipedia om någon vill läsa mer.)
Så nästa gång du ser någon göra något som du känner i magen är fel - gör dig hörd!
Tack för ordet.
torsdag 30 oktober 2008
måndag 27 oktober 2008
Ny vecka. Ny kurs. Nya tankar.
Så tentan är skriven, tentaölen är drucken och nu börjar allvaret igen. Nästa delkurs. Det känns som om det är jättemycket som ska göras - och det är det! Herreminje vad mycket det är.
Anyhow. Jag är trött. Ska äta järntabletter och dricka mitt c-vitamin så att jag blir pigg igen. Fast det är ganska mysigt att bojkotta skolan en dag eller två. Och jag har ju faktiskt redan läst Civilrätt av Malmström (som förövrigt är samma bok som mamma läste för en herrans massa år sen när hon studerade för att bli jurist. Men varför ändra på ett vinnande koncept?). Alltså är jag i fas och kan unna mig att titta på tv, ta den där fikan med hon den där kursaren som man kan gapskratta med kl halv två över en kopp. Dessutom ger det mig tid att gå på dejt nummer två ("ding" round two fight!). Fast jag är rädd och harig och målar upp det ena hemska scenariot efter det andra är det ändå rätt spännande.
Nu läser vi om diskriminering - Och jag säger välkommen till min vardag. Jag prickar ju inte två av fyra diskrimineringsgrunder. Heja. Hon som satt bredvid mig prickade in tre. Så jag var inte värst i alla fall.
Sverige ska få en ny Diskrimineringslag - den införs första januari - mycket spännande. Ska bli intressant att se hur de har tittat på och tänkt kring problematiken kring diskrimineringslagar.
För det är ju onekligen så att om du stiftar en diskrimineringslag som ger skydd för kvinnor - så cementerar du fakta att kvinnor inte är "lika mycket värda som män". Missförstå mig inte nu. Det jag menar är att när vi i Sverige väljer en listform där vi sätter upp alla diskrimineringsgrunder kan man tänka sig att denna lista prickar ut de "svagare" grupperna i samhället - och genom att göra så spä på redan existerande fördomar.
Det är skönt att jag är så mycket före de flesta i min klass. Jag vet vad intersexuell, intergender, trans, transsexuell, transvestit betyder. Jag vet också lite mer hur dessa personer upplever sin vardag. Hur jobbigt de kan ha det. Jag tror mig förstå den djupgående problematik som finns i dessa frågor - alltså ska det bli intressant och se vad som hänt i lagens utformning.
Vår nya föreläsare har lärt sig sen sist jag hade henne. Då påpekade jag att det sätt hon la fram detta om trans på kunde vara stötande för den gruppen eftersom hon då gjorde det på ett fnissigt sätt som utsatte denna grupp för klassens okunskap. Det ska aldrig bli obekvämt för någon att gå på en föreläsning. Hon har snappat upp min kritik och skötte sig exemplariskt. Det var kul att se.
Nåväl. Ikväll är det dans. Nu ska jag sova lite.
Anyhow. Jag är trött. Ska äta järntabletter och dricka mitt c-vitamin så att jag blir pigg igen. Fast det är ganska mysigt att bojkotta skolan en dag eller två. Och jag har ju faktiskt redan läst Civilrätt av Malmström (som förövrigt är samma bok som mamma läste för en herrans massa år sen när hon studerade för att bli jurist. Men varför ändra på ett vinnande koncept?). Alltså är jag i fas och kan unna mig att titta på tv, ta den där fikan med hon den där kursaren som man kan gapskratta med kl halv två över en kopp. Dessutom ger det mig tid att gå på dejt nummer två ("ding" round two fight!). Fast jag är rädd och harig och målar upp det ena hemska scenariot efter det andra är det ändå rätt spännande.
Nu läser vi om diskriminering - Och jag säger välkommen till min vardag. Jag prickar ju inte två av fyra diskrimineringsgrunder. Heja. Hon som satt bredvid mig prickade in tre. Så jag var inte värst i alla fall.
Sverige ska få en ny Diskrimineringslag - den införs första januari - mycket spännande. Ska bli intressant att se hur de har tittat på och tänkt kring problematiken kring diskrimineringslagar.
För det är ju onekligen så att om du stiftar en diskrimineringslag som ger skydd för kvinnor - så cementerar du fakta att kvinnor inte är "lika mycket värda som män". Missförstå mig inte nu. Det jag menar är att när vi i Sverige väljer en listform där vi sätter upp alla diskrimineringsgrunder kan man tänka sig att denna lista prickar ut de "svagare" grupperna i samhället - och genom att göra så spä på redan existerande fördomar.
Det är skönt att jag är så mycket före de flesta i min klass. Jag vet vad intersexuell, intergender, trans, transsexuell, transvestit betyder. Jag vet också lite mer hur dessa personer upplever sin vardag. Hur jobbigt de kan ha det. Jag tror mig förstå den djupgående problematik som finns i dessa frågor - alltså ska det bli intressant och se vad som hänt i lagens utformning.
Vår nya föreläsare har lärt sig sen sist jag hade henne. Då påpekade jag att det sätt hon la fram detta om trans på kunde vara stötande för den gruppen eftersom hon då gjorde det på ett fnissigt sätt som utsatte denna grupp för klassens okunskap. Det ska aldrig bli obekvämt för någon att gå på en föreläsning. Hon har snappat upp min kritik och skötte sig exemplariskt. Det var kul att se.
Nåväl. Ikväll är det dans. Nu ska jag sova lite.
torsdag 23 oktober 2008
Tentamen.
Då var det dags att återigen visa vad jag går för. Jag har en chans, ett tillfälle att få högt betyg på den här tentan (om jag inte får underkänt, då får jag göra om den, men inte annars). I juridiken gäller ett annat betygsystem - för vi jurister är så speciella. Alltså kastas jag tillbaka till en betygsskala där man kan få "Mvg" som högst. Fast vi jurister är så speciella att det heter AB. BA är Vg och lägsta godkända betyg är B - sen självfallet har även vi det underbara betyget U.
Jag är ett typexempel på "MVG-barn". Alltså känner jag AB-stressen, AB-pressen för jag har fortfarande inte börjat tro på att jag inte är mina prestationer. Jag lider av duktigflickasyndrom. Det är jag rätt glad över i vissa fall. Det gör ju att man onekligen presterar bättre. Det är bara lite sorligt att jag måste "lyckas" för att vara lycklig. Jag har i alla fall kommit på att det inte stämmer, men steget emellan att komma på och tro på något är långt. Men jag har i alla fall lyft foten! – Och det är bra mycket mer än vad andra gjort. Om man nu ska generera sin lycka i jämförelse med andra som har det sämre. Det är så konstigt med personer som svarar att det finns de som har det sämre när jag berättar att jag mår dåligt - som om det skulle göra mig gladare att andra mår dåligt. Skumt resonemang tycker jag.
Det är samma som den där undersökningen där man frågade folk vilket alternativ de skulle välja av följande:
a) Du får en löneökning på 200 kr och dina medarbetare får ingen
eller
b) Du och dina medarbetare får löneökning på 2000 kr var.
Konstigt nog svarade en majoritet a på frågan. För det ger mer tillfredsställelse att ha det lite bättre än andra än att få en markant löneökning tillsammans med de andra. Dumma människor. Men så är det. Vi är rätt korkade.
Jag har inte öppnat en bok idag. Jag undrar om jag borde ha ångest för det? Attans - nu fick jag det bara för att jag tänkte på det. Jag borde kanske ha pluggat idag också. Men det kändes innan idag som att om det inte sitter nu, lär det inte sätta sig på en dag heller. Antingen kan jag det, eller också kan jag det inte. Heja mig. Bra resonemang - kanske inte rätt resonemang, men bra.
Rättvisan är relativ. Mycket handlar om avgörningsfrågor. Majoriteten mot minoriteten. Yttrandefrihet mot kränkning av folkgrupp. Det är svårt. Det finns inget självklart system där det blir mest rättvist. Fast vi kan jobba på det. Det är det som är det fina i kråksången.
I vilket fall har jag konstaterat att tentor inte är rättvisa. De är beroende av en dag och säger inte mycket om vad man kan egentligen. Men det är det bästa system vi har så det är bara att bita ihop och göra sitt bästa och hoppas på att man inte har en dålig dag och mensvärk. Rättvist..? Nej, men jag har ingen bättre lösning att föreslå som är realistisk. Och har jag ingen bättre lösning är jag inte berättigad att gnälla allt för mycket över det. Fast jag är berättigad att gnälla lagom! Det är en svensk rättighet! (RF 2:1 yttrandefrihet)
Jag är ett typexempel på "MVG-barn". Alltså känner jag AB-stressen, AB-pressen för jag har fortfarande inte börjat tro på att jag inte är mina prestationer. Jag lider av duktigflickasyndrom. Det är jag rätt glad över i vissa fall. Det gör ju att man onekligen presterar bättre. Det är bara lite sorligt att jag måste "lyckas" för att vara lycklig. Jag har i alla fall kommit på att det inte stämmer, men steget emellan att komma på och tro på något är långt. Men jag har i alla fall lyft foten! – Och det är bra mycket mer än vad andra gjort. Om man nu ska generera sin lycka i jämförelse med andra som har det sämre. Det är så konstigt med personer som svarar att det finns de som har det sämre när jag berättar att jag mår dåligt - som om det skulle göra mig gladare att andra mår dåligt. Skumt resonemang tycker jag.
Det är samma som den där undersökningen där man frågade folk vilket alternativ de skulle välja av följande:
a) Du får en löneökning på 200 kr och dina medarbetare får ingen
eller
b) Du och dina medarbetare får löneökning på 2000 kr var.
Konstigt nog svarade en majoritet a på frågan. För det ger mer tillfredsställelse att ha det lite bättre än andra än att få en markant löneökning tillsammans med de andra. Dumma människor. Men så är det. Vi är rätt korkade.
Jag har inte öppnat en bok idag. Jag undrar om jag borde ha ångest för det? Attans - nu fick jag det bara för att jag tänkte på det. Jag borde kanske ha pluggat idag också. Men det kändes innan idag som att om det inte sitter nu, lär det inte sätta sig på en dag heller. Antingen kan jag det, eller också kan jag det inte. Heja mig. Bra resonemang - kanske inte rätt resonemang, men bra.
Rättvisan är relativ. Mycket handlar om avgörningsfrågor. Majoriteten mot minoriteten. Yttrandefrihet mot kränkning av folkgrupp. Det är svårt. Det finns inget självklart system där det blir mest rättvist. Fast vi kan jobba på det. Det är det som är det fina i kråksången.
I vilket fall har jag konstaterat att tentor inte är rättvisa. De är beroende av en dag och säger inte mycket om vad man kan egentligen. Men det är det bästa system vi har så det är bara att bita ihop och göra sitt bästa och hoppas på att man inte har en dålig dag och mensvärk. Rättvist..? Nej, men jag har ingen bättre lösning att föreslå som är realistisk. Och har jag ingen bättre lösning är jag inte berättigad att gnälla allt för mycket över det. Fast jag är berättigad att gnälla lagom! Det är en svensk rättighet! (RF 2:1 yttrandefrihet)
torsdag 16 oktober 2008
Jag har inget mer att tillägga.
Det är det bästa man kan höra från en lärare när man svarat på en komplicerad övningsfråga. Då känner jag mig smart och tentan känns som en bit kaka att klara av. Annars har jag pluggat, och läst och gjort grupparbete och pluggat och druckit kaffe och läst och pratat om tentan och pluggat och ibland ätit en banan och läst och pratat om ångest relaterad till tentan och pluggat. Ja ni förstår bilden.
Petra hör av sig då och då. Vi ska ses om några veckor. Kanske blir det ståupp (vad töntigt det låter på svenska!) utgång. Det hade varit kul. Har bara varit på ståupp två gånger innan. Det var en fantastisk kväll och en lite mindre fantastisk kväll. Jag skrattade så magen värkte i flera dagar efter (efter den fantastiska kvällen.). Men det är ju lite lurigt, för komikern måste ju vara bra och i ens smak annars blir det en flopp. Det finns ju inget värre än när någon försöker vara rolig och inte lyckas. Ajaj. Socialt självmord.
Sen tänkte jag prata lite om Ex. Att det ska vara så jobbigt att bli av med dem. Att komma över dem. Att inte distrahera sig själv på grund av dem.
Tänk dig att du har en söt drink med sugrör och parasoll, den är underbart god att dricka i sommarvärmen - men sen när du druckit upp och det bara är en liten slatt kvar vad händer då? – Jo då kommer getingar och kryp! Det är samma med Ex, de förvandlas till getingar och kryp som ger dig tjuvnyp och sticks så fort du inte är på din vakt. Sedan vet vi ju alla vad som händer när man druckit en drink för mycket. Man blir bakis och mår dåligt, olika länge beroende på hur mycket och vad man drack. Samma som med ex, de får en att må dåligt fast de inte utgör en del av ens liv längre.
Då är frågan är ex ett nödvändigt ont?
Eller är det meningen att vi egentligen bara ska hitta någon och sen se till att hålla ihop för att slippa bitter eftersmak?
Jag har mer att tillägga i dessa frågor men inte just nu. Det är hög tid att jag går och lägger mig. Det är ju en dag imorgon också.
Petra hör av sig då och då. Vi ska ses om några veckor. Kanske blir det ståupp (vad töntigt det låter på svenska!) utgång. Det hade varit kul. Har bara varit på ståupp två gånger innan. Det var en fantastisk kväll och en lite mindre fantastisk kväll. Jag skrattade så magen värkte i flera dagar efter (efter den fantastiska kvällen.). Men det är ju lite lurigt, för komikern måste ju vara bra och i ens smak annars blir det en flopp. Det finns ju inget värre än när någon försöker vara rolig och inte lyckas. Ajaj. Socialt självmord.
Sen tänkte jag prata lite om Ex. Att det ska vara så jobbigt att bli av med dem. Att komma över dem. Att inte distrahera sig själv på grund av dem.
Tänk dig att du har en söt drink med sugrör och parasoll, den är underbart god att dricka i sommarvärmen - men sen när du druckit upp och det bara är en liten slatt kvar vad händer då? – Jo då kommer getingar och kryp! Det är samma med Ex, de förvandlas till getingar och kryp som ger dig tjuvnyp och sticks så fort du inte är på din vakt. Sedan vet vi ju alla vad som händer när man druckit en drink för mycket. Man blir bakis och mår dåligt, olika länge beroende på hur mycket och vad man drack. Samma som med ex, de får en att må dåligt fast de inte utgör en del av ens liv längre.
Då är frågan är ex ett nödvändigt ont?
Eller är det meningen att vi egentligen bara ska hitta någon och sen se till att hålla ihop för att slippa bitter eftersmak?
Jag har mer att tillägga i dessa frågor men inte just nu. Det är hög tid att jag går och lägger mig. Det är ju en dag imorgon också.
fredag 10 oktober 2008
En regelrätt dejt.
Vi sågs vid hållplatsen som låg närmast biljardhallen. Vi synade varandra och båda andades ut efter att vi hälsat på varandra och tänkte säkerligen något i stil med "peuh, hon ser inte ut som någon yxmördare! jag kommer inte dö!"
Jag måste säga att det var värst att inte veta vem jag skulle gå fram till. Fast vi hade ju bytt nummer innan så jag kunde ringa och på så sätt lokalisera Petra. Hon hade tydligen sett mig redan innan jag ringde. Hon gick inte fram eftersom hon skulle kolla hur bra mina spionkunskaper var. Jag fick nog inte godkänt. Jag skulle inte klara mig länge undercover i Ryssland. Tur att det inte är yrket jag valt till mitt.
I början var vi båda rejält nervösa. Jag var så nervös att jag funderade på att ursäkta mig i stil med "ojoj, nu blev jag visst lite magsjuk här, kan vi ses en annan gång..?" För att sedan springa för livet. Men jag tyglade mig, mitt förnuft fick till slut övertaget och jag började konversera. Jag tycker det är intressant hur kroppen reagerar. Att när man är sådär nervös så agerar kroppen som om man vore jagad av ett lejon. Mycket adrenalin flödade med andra ord och det var efter första ölen som nerverna lugnat sig till en dräglig nivå.
Jag hade riktigt kul. Det hela avlöpte mycket bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Hon var söt, och rolig och jag gillar att spela biljard. Kunde inte gått bättre.
Jag lyckades också hålla på min integritet för en gångs skull. Det kändes jättebra att inte haspla ur sig sin livs historia innan man ens sagt hej. Duktiga jag.
Efter att vi spelat biljard i två timmar(!) så tog vi oss an spelhallen. Vi sköt basketstraffar, spelade flipper och körde bilspel. Sen var det dags att gå. Men inte ens då kändes det som att vi skulle skiljas åt riktigt än. Så vi inhandlade varma drycker på 7/11 och satte oss på ett "backpacker" ställe - vilket tydligen definieras som: "ett ställe där man normalt sett inte sitter" enligt Petra. När vi hade druckit upp och urinvägsinflammationen stod för dörren började vi promenera istället. Sedan kom hennes droska och vi skiljdes åt snabbt och lustigt utan att något hann bli konstigt eller obekvämt.
På det hela var det mycket angenäma fyra timmar vi spenderade ihop. Och nästa gång blir det kanske utflykt, för en nästa gång blir det, det är redan spikat. Alltså verkar det som att jag dejtar på riktigt. Det har jag strävat efter ett tag nu. Regelrätta dejter är det nya svarta!
Nu är jag på en weekendsemester och laddar batterierna med sol. Back in office på tisdag.
tisdag 7 oktober 2008
Engelska, ett språk jag trodde jag behärskade!
Ja, jag är nedtryckt i skorna. Vad kan jag säga? Efter att ha bott ett år i England och pluggat både engelska A och B så trodde jag att jag behärskade det engelska språket. Men ICKE! Jag sitter och slår upp tre ord på varje sida i den spännande boken på engelska som avhandlar EU-rätt. Hittills har jag gjort en egen ordlista på fyra A-4 sidor - visserligen handskrivet på linjerat papper men ändå.
Jag har ju kommit överens med mig själv om att skaffa mig en mer positiv syn på livet. Så jag försöker att sitta och tänka "vad bra, ännu ett ord som jag kan lära mig nu hellre än senare!". Det funkar faktiskt riktigt bra. Det är bara det att det tar en sån tid att ta sig igenom denna mycket omfattande bok på över 300 sidor när man hela tiden måste stanna upp och slå upp ord man inte riktigt har koll på vad de betyder i ett juridiskt sammanhang.
Till exempel visste jag inte att
Appeal också kan betyda överklaga/anföra besvär.
Eller att
provide kan betyda föreskriva/stadga.
På liknande sätt fortsätter det sen och jag känner hur min självkänsla liksom minskar för varje ord jag slår upp. Det är ju pinsamt att jag inte visste ordet för folkomröstning - referendum eller tull - tariff. Pinsamt! Nåväl nog om detta.
Nu ska vi prata om blinddaten.
Tjejen är 22 år och vi kallar henne för Petra. Petra skickade idag ett sms till mig för att se så att vi bytt rätt nummer. Det är alltså helt bestämt. På torsdag ska jag spela biljard med en vilt främmande människa. Jag är jättenervös redan och det är två dagar kvar. Hej och hå. Jag undrar lite stilla varför jag utsätter mig för detta. Svaret är att det är så jag funkar. Jag vill att det ska hända grejer det blir så mycket roligare att leva då. Att det inte är jättelätt att bara springa på en homobrud på stan som skulle kunna vara en blivande match (dvs. är söt/snygg, rolig, trevlig och har något av intresse lagrat i de små-grå) är självfallet en delanledning till beslutet att försöka sig på att använda QX.
Jag har alltid varit tveksam till internetdejter. Nu har jag insett att utbudet begränsar raggningsmöjligheterna. Jag har ju bara 10 % kvinnor att leta bland. Jag har testat att internetdejta förr två gånger faktiskt. Första gången var katastrof. Andra gången resulterade i en nära vän, Ally. Inte alltför dåliga siffror. Det är viktigt att ha en öppen inställning. Allt kan hända.
Jag har ju kommit överens med mig själv om att skaffa mig en mer positiv syn på livet. Så jag försöker att sitta och tänka "vad bra, ännu ett ord som jag kan lära mig nu hellre än senare!". Det funkar faktiskt riktigt bra. Det är bara det att det tar en sån tid att ta sig igenom denna mycket omfattande bok på över 300 sidor när man hela tiden måste stanna upp och slå upp ord man inte riktigt har koll på vad de betyder i ett juridiskt sammanhang.
Till exempel visste jag inte att
Appeal också kan betyda överklaga/anföra besvär.
Eller att
provide kan betyda föreskriva/stadga.
På liknande sätt fortsätter det sen och jag känner hur min självkänsla liksom minskar för varje ord jag slår upp. Det är ju pinsamt att jag inte visste ordet för folkomröstning - referendum eller tull - tariff. Pinsamt! Nåväl nog om detta.
Nu ska vi prata om blinddaten.
Tjejen är 22 år och vi kallar henne för Petra. Petra skickade idag ett sms till mig för att se så att vi bytt rätt nummer. Det är alltså helt bestämt. På torsdag ska jag spela biljard med en vilt främmande människa. Jag är jättenervös redan och det är två dagar kvar. Hej och hå. Jag undrar lite stilla varför jag utsätter mig för detta. Svaret är att det är så jag funkar. Jag vill att det ska hända grejer det blir så mycket roligare att leva då. Att det inte är jättelätt att bara springa på en homobrud på stan som skulle kunna vara en blivande match (dvs. är söt/snygg, rolig, trevlig och har något av intresse lagrat i de små-grå) är självfallet en delanledning till beslutet att försöka sig på att använda QX.
Jag har alltid varit tveksam till internetdejter. Nu har jag insett att utbudet begränsar raggningsmöjligheterna. Jag har ju bara 10 % kvinnor att leta bland. Jag har testat att internetdejta förr två gånger faktiskt. Första gången var katastrof. Andra gången resulterade i en nära vän, Ally. Inte alltför dåliga siffror. Det är viktigt att ha en öppen inställning. Allt kan hända.
måndag 6 oktober 2008
Måndag
Det är något visst med måndagar. Det är lite tungt och jobbigt på måndagar eftersom det är så lång tid till nästa helg. Det är synd att det ska vara så. Hade det inte varit roligare om måndagar var bästa dagen på hela veckan, en dag att se fram emot. Så att man på morgonen efter sin grötfrukost ropar: "YES! Nu är det måndag! Nu ska jag få lära mig en massa nya grejer och klara av en massa nya utmaningar!"
Kanske är det så att jag är inne på fel spår - ponera att känslan jag har av måndagar speglar hur jag egentligen känner för min utbildning? Jag tror i och för sig inte att det är så eftersom jag känner många som är mycket lyckliga i sina utbildnings-/yrkesval men som ändå får den där speciella dåliga måndagskänslan. Det kanske är så att man landar i sig själv och går ner lite i varv på måndagar. Att det är ansträngande att vara positiv och fram hela tiden och att det kan vara skönt att förbanna måndagar, mygg och mjäll i kaffekön i kvartsrastensomärpåtokförkort i snöochslaskväder under töochpatrasktider.
Fast i grunden är jag så nöjd. Jag är stolt över att ha kommit in och börjat läsa. Jag är säker på min förmåga. Glad att ha fått chansen. Jag uppskattar lärarna och deras oerhörda kunskap inom sitt ämne. Utöver det är jag dessutom en person som tycker det är mysigt att sitta och läsa kurslitteratur i biblioteket för att sen få ögonkontakt med en kompis och gestikulera "ska vi dricka kaffe" och få en entusiastisk nick tillbaka. Det ger mig en intellektuell tillfredställelse att få bevisa min förmåga för inte minst mig själv, men självklart också för andra.
Nu känns min måndag lite bättre. Det är alltså dags att fortsätta studera. Kanske spela lite piano. Sen laga mat så det räcker till lunchlådor. Kanske träffa en vän.
Och på torsdag om allt går som det ska; då ska jag på blinddate! En blind träff. Ojojoj. I värsta fall blir det en rolig historia. All good.
Kanske är det så att jag är inne på fel spår - ponera att känslan jag har av måndagar speglar hur jag egentligen känner för min utbildning? Jag tror i och för sig inte att det är så eftersom jag känner många som är mycket lyckliga i sina utbildnings-/yrkesval men som ändå får den där speciella dåliga måndagskänslan. Det kanske är så att man landar i sig själv och går ner lite i varv på måndagar. Att det är ansträngande att vara positiv och fram hela tiden och att det kan vara skönt att förbanna måndagar, mygg och mjäll i kaffekön i kvartsrastensomärpåtokförkort i snöochslaskväder under töochpatrasktider.
Fast i grunden är jag så nöjd. Jag är stolt över att ha kommit in och börjat läsa. Jag är säker på min förmåga. Glad att ha fått chansen. Jag uppskattar lärarna och deras oerhörda kunskap inom sitt ämne. Utöver det är jag dessutom en person som tycker det är mysigt att sitta och läsa kurslitteratur i biblioteket för att sen få ögonkontakt med en kompis och gestikulera "ska vi dricka kaffe" och få en entusiastisk nick tillbaka. Det ger mig en intellektuell tillfredställelse att få bevisa min förmåga för inte minst mig själv, men självklart också för andra.
Nu känns min måndag lite bättre. Det är alltså dags att fortsätta studera. Kanske spela lite piano. Sen laga mat så det räcker till lunchlådor. Kanske träffa en vän.
Och på torsdag om allt går som det ska; då ska jag på blinddate! En blind träff. Ojojoj. I värsta fall blir det en rolig historia. All good.
söndag 5 oktober 2008
Kanelbullensdag.
Kanelbullens dag är firad och jag har bullar kvar i frysen ifall jag skulle få oväntat besök. Vilket faktiskt skulle kunna hända numer sen jag haft hem en massa folk från skolan och jag bor rätt centralt. Två andraårare, vi kan kalla dem Jessica och Rut, sa under afterworken i fredags att de hade gått förbi häromdagen och funderat på att knacka på. De hade dock blivit osäkra på om de kommit rätt då husen ser relativt lika ut - vilket hus i samma område ofta tenderar till att göra av någon estetisk anledning(?).
Hursomhaver så bjöd jag in dem till fika när de hade vägarna förbi nästa gång och nu är deras lokalsinne stärkt med vetskapen om husnumret under vilket just jag har valt att bygga bo. Alltså är det ingen dum idé att ha bullar hemma. För det är mysigt att få något till kaffet, så är det. Den där känslan av att höra hemma och vara välkommen förstärks så mycket av mat. Det kommer säkert från lägereldarnas tid. I min föreställningsvärld är det så i vilket fall.
Nu är det dags för KAFFE. Bakismedecin någon?
Hursomhaver så bjöd jag in dem till fika när de hade vägarna förbi nästa gång och nu är deras lokalsinne stärkt med vetskapen om husnumret under vilket just jag har valt att bygga bo. Alltså är det ingen dum idé att ha bullar hemma. För det är mysigt att få något till kaffet, så är det. Den där känslan av att höra hemma och vara välkommen förstärks så mycket av mat. Det kommer säkert från lägereldarnas tid. I min föreställningsvärld är det så i vilket fall.
Nu är det dags för KAFFE. Bakismedecin någon?
lördag 4 oktober 2008
Rättvisa
Ibland undrar jag om det finns någon rättvisa - eller om det bara är ett ord vi svänger oss med för att vi ska må lite bättre. Att tro att någon annan ser till så att rättvisan blir skipad. Nä, det är bara att inse att livet är orättvist.
Jag till exempel måste idag både städa, diska, tvätta och läsa en tråkig kursbok. Sen vet jag redan att jag på min höjd högst kommer att göra tre av grejerna. Då är frågan vad jag lämnar till en annan dag? Hmm. Städa vill jag göra, och tvätta. Diska kan jag vänta med till imorgon i värsta fall så att jag får läst lite idag. Bra plan.
Idag är det KanelbullensDag. Grattis alla glada bullätare i landet. Eller säger man så? I vilket fall som helts så ska jag baka bullar idag. På 18 kvadrat med 12 andra glada studenter. Vi lär ju trampa i bullarna! Men det ska bli kul. Så det är väl bäst att jag sätter igång med städandet och tvättandet. För i den varma doften av nybakta bullar blir världen rättvis för mig igen. (Och jag vet att man ska tänka på barnen i Afrika - men inte hela tiden väl?)
Jag till exempel måste idag både städa, diska, tvätta och läsa en tråkig kursbok. Sen vet jag redan att jag på min höjd högst kommer att göra tre av grejerna. Då är frågan vad jag lämnar till en annan dag? Hmm. Städa vill jag göra, och tvätta. Diska kan jag vänta med till imorgon i värsta fall så att jag får läst lite idag. Bra plan.
Idag är det KanelbullensDag. Grattis alla glada bullätare i landet. Eller säger man så? I vilket fall som helts så ska jag baka bullar idag. På 18 kvadrat med 12 andra glada studenter. Vi lär ju trampa i bullarna! Men det ska bli kul. Så det är väl bäst att jag sätter igång med städandet och tvättandet. För i den varma doften av nybakta bullar blir världen rättvis för mig igen. (Och jag vet att man ska tänka på barnen i Afrika - men inte hela tiden väl?)
fredag 3 oktober 2008
Inledande tankar
Jag skulle vilja kalla mig konstnär men den rätta benämningen på mig skulle nog vara akademiker. En rätt dålig akademiker för tillfället eftersom jag har tjocka svåra böcker att läsa och klockan är redan halv elva och jag har inte ätit frukost.
Det ska bli spännande att blogga. Speciellt i den här formen som okänd författare. Jag väljer att vara anonym - då bär jag inget ansvar enligt tryckfrihetsförordningen - fast iofs om detta kallas en periodisk skrift kommer jag åka dit så det dänger om det. Fast jag hade inte tänkt genomföra några tryckfrihetsbrott - jag vet nämligen ingenting som kan skada rikets säkerhet. Det ska nog gå bra det här.
Dags att äta frukost.
Det ska bli spännande att blogga. Speciellt i den här formen som okänd författare. Jag väljer att vara anonym - då bär jag inget ansvar enligt tryckfrihetsförordningen - fast iofs om detta kallas en periodisk skrift kommer jag åka dit så det dänger om det. Fast jag hade inte tänkt genomföra några tryckfrihetsbrott - jag vet nämligen ingenting som kan skada rikets säkerhet. Det ska nog gå bra det här.
Dags att äta frukost.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
