En regelrätt dejt.

Vi sågs vid hållplatsen som låg närmast biljardhallen. Vi synade varandra och båda andades ut efter att vi hälsat på varandra och tänkte säkerligen något i stil med "peuh, hon ser inte ut som någon yxmördare! jag kommer inte dö!"

Jag måste säga att det var värst att inte veta vem jag skulle gå fram till. Fast vi hade ju bytt nummer innan så jag kunde ringa och på så sätt lokalisera Petra. Hon hade tydligen sett mig redan innan jag ringde. Hon gick inte fram eftersom hon skulle kolla hur bra mina spionkunskaper var. Jag fick nog inte godkänt. Jag skulle inte klara mig länge undercover i Ryssland. Tur att det inte är yrket jag valt till mitt.

I början var vi båda rejält nervösa. Jag var så nervös att jag funderade på att ursäkta mig i stil med "ojoj, nu blev jag visst lite magsjuk här, kan vi ses en annan gång..?" För att sedan springa för livet. Men jag tyglade mig, mitt förnuft fick till slut övertaget och jag började konversera. Jag tycker det är intressant hur kroppen reagerar. Att när man är sådär nervös så agerar kroppen som om man vore jagad av ett lejon. Mycket adrenalin flödade med andra ord och det var efter första ölen som nerverna lugnat sig till en dräglig nivå.

Jag hade riktigt kul. Det hela avlöpte mycket bättre än vad jag trodde att det skulle göra. Hon var söt, och rolig och jag gillar att spela biljard. Kunde inte gått bättre.

Jag lyckades också hålla på min integritet för en gångs skull. Det kändes jättebra att inte haspla ur sig sin livs historia innan man ens sagt hej. Duktiga jag.

Efter att vi spelat biljard i två timmar(!) så tog vi oss an spelhallen. Vi sköt basketstraffar, spelade flipper och körde bilspel. Sen var det dags att gå. Men inte ens då kändes det som att vi skulle skiljas åt riktigt än. Så vi inhandlade varma drycker på 7/11 och satte oss på ett "backpacker" ställe - vilket tydligen definieras som: "ett ställe där man normalt sett inte sitter" enligt Petra. När vi hade druckit upp och urinvägsinflammationen stod för dörren började vi promenera istället. Sedan kom hennes droska och vi skiljdes åt snabbt och lustigt utan att något hann bli konstigt eller obekvämt. 

På det hela var det mycket angenäma fyra timmar vi spenderade ihop. Och nästa gång blir det kanske utflykt, för en nästa gång blir det, det är redan spikat. Alltså verkar det som att jag dejtar på riktigt. Det har jag strävat efter ett tag nu. Regelrätta dejter är det nya svarta!

Nu är jag på en weekendsemester och laddar batterierna med sol. Back in office på tisdag.