Kanelbullensdag.

Kanelbullens dag är firad och jag har bullar kvar i frysen ifall jag skulle få oväntat besök. Vilket faktiskt skulle kunna hända numer sen jag haft hem en massa folk från skolan och jag bor rätt centralt. Två andraårare, vi kan kalla dem Jessica och Rut, sa under afterworken i fredags att de hade gått förbi häromdagen och funderat på att knacka på. De hade dock blivit osäkra på om de kommit rätt då husen ser relativt lika ut - vilket hus i samma område ofta tenderar till att göra av någon estetisk anledning(?).

Hursomhaver så bjöd jag in dem till fika när de hade vägarna förbi nästa gång och nu är deras lokalsinne stärkt med vetskapen om husnumret under vilket just jag har valt att bygga bo. Alltså är det ingen dum idé att ha bullar hemma. För det är mysigt att få något till kaffet, så är det. Den där känslan av att höra hemma och vara välkommen förstärks så mycket av mat. Det kommer säkert från lägereldarnas tid. I min föreställningsvärld är det så i vilket fall.

Nu är det dags för KAFFE. Bakismedecin någon?