Måndag

Det är något visst med måndagar. Det är lite tungt och jobbigt på måndagar eftersom det är så lång tid till nästa helg. Det är synd att det ska vara så. Hade det inte varit roligare om måndagar var bästa dagen på hela veckan, en dag att se fram emot. Så att man på morgonen efter sin grötfrukost ropar: "YES! Nu är det måndag! Nu ska jag få lära mig en massa nya grejer och klara av en massa nya utmaningar!"

Kanske är det så att jag är inne på fel spår - ponera att känslan jag har av måndagar speglar hur jag egentligen känner för min utbildning? Jag tror i och för sig inte att det är så eftersom jag känner många som är mycket lyckliga i sina utbildnings-/yrkesval men som ändå får den där speciella dåliga måndagskänslan. Det kanske är så att man landar i sig själv och går ner lite i varv på måndagar. Att det är ansträngande att vara positiv och fram hela tiden och att det kan vara skönt att förbanna måndagar, mygg och mjäll i kaffekön i kvartsrastensomärpåtokförkort i snöochslaskväder under töochpatrasktider.

Fast i grunden är jag så nöjd. Jag är stolt över att ha kommit in och börjat läsa. Jag är säker på min förmåga. Glad att ha fått chansen. Jag uppskattar lärarna och deras oerhörda kunskap inom sitt ämne. Utöver det är jag dessutom en person som tycker det är mysigt att sitta och läsa kurslitteratur i biblioteket för att sen få ögonkontakt med en kompis och gestikulera "ska vi dricka kaffe" och få en entusiastisk nick tillbaka. Det ger mig en intellektuell tillfredställelse att få bevisa min förmåga för inte minst mig själv, men självklart också för andra.

Nu känns min måndag lite bättre. Det är alltså dags att fortsätta studera. Kanske spela lite piano. Sen laga mat så det räcker till lunchlådor. Kanske träffa en vän.
Och på torsdag om allt går som det ska; då ska jag på blinddate! En blind träff. Ojojoj. I värsta fall blir det en rolig historia. All good.