Straffrätt är rätt kusligt. Det är rätt slitande att läsa om hemskheter och höra om mord och våldtäkter och barnarov och människorov och misshandel och relationsvåld. Men alla delar i litteraturen har sin charm. Som diskussionen om någon kan dömas för medhjälp till brott när de verkligen velat hjälpa till men misslyckats med det och istället försämrat oddsen för brottet. Typ skramlat mycket eller tappat verktygen i sjön när de skulle räckas över. Det finns sånna misslyckade människor - och jag vet att man inte borde skratta åt dem, men det måste man ju. Det finns liksom inget annat att göra.
Utöver bibliotekshänget hinner jag inte med så mycket. Jag har fulla dagar och fullare blir de ju närmare tentan vi kommer. Trotts nervösa ryckningar i höger öga känner jag mig väldigt lugn. Mest för att det känns som att jag hamnat så rätt. Det är fantastiskt hur bra allt blivit - hur nöjd jag är med mitt val till universitet och till utbildning.
För nog är det så att det regnar mycket och det är kallt och vintern är på väg. Men även de mest mulna dagar kan spricka upp sådär vid lunchtid och gatorna luktar nytvättade och solen gnistrar i vattenpölarna och jag kan bara vara tacksam där jag går tillbaka från restaurangen för att återigen sätta mig med mina böcker.
Och nu kanske ni undrar vad rubriken betyder. "Kan inte juristen sluta slänga sig med latin! det är så irriterande!" Men ni får ha överseende med latinet - det är nämligen så att straffrätten är full av den. Rubriken betyder - vid tvivel till det mildare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Önskar jag kunde lite latin... :-)
Ja latin är faktiskt rätt häftigt. Jag träffade en student som läste latin på hög universitetsnivå. De satt och läste de gamla romarnas protokoll över krig, mat och livsregler. Det om något är häftigt!
För min del finns det en latinsk rad som jag gillar att svänga mig med:
In vino veritas nemo saltat sobrius
vilket betyder:
I vinets sanning ingen dansar nykter.
Skicka en kommentar