ehem

Ok jag kanske överreagerade lite. Det är inte så farligt. Nu har jag dubbel madrass i sängen och sover nästan hela nätter. Jag är lugnare och lyckligare än när senaste inlägget skrevs. Min bror är magsjuk. Mormor har åkt till sitt landställe igen. Vi spelade dubbeltennis igår och sen spelade vi golf och sen sprang jag 5 km. Jag har inte tränat på hur långe som helst, min kropp undrar vad jag håller på med. Men nu ska jag springa ut igen!

På landet

Det hade kunnat vara idyll. Det hade det kunna vara. Idag var alla på gott humör och det badades bastu och införlivades god mat. Men nu är jag bara grinig och irriterad. För sängen är obekväm och rummet är ljust redan vid 3 eftersom min mamma envisas med vitt i allt och i detta fall vita gardiner som släpper igenom hur mycket ljus som helst. Dessutom hör man snarkningar genom väggarna och så ligger detta rum vid toaletten vilket gör att om man väl lyckas slumra till i den oerhört obekväma sängen så vaknar man snart igen av att någon går på toa.

Helt enkelt jag kan inte leva så här. Jag måste få bättre utrymme - men min bror och hans tjej har numer tydligen tjing på mitt gamla rum som ligger i hallen iaf några meter bort. Där är det förvisso också vita gardiner så att man inte kan sova men man har åtminstonde en liten uns privatliv. Imorgon kommer brorsan och då kommer det bli ännu mer ljud från kringliggande rum och ännu mer spring på toa mitt i natten. Men mamma står benhårt fast vid sitt ord att hon minsann inte vill ha ett PAR liggandes i det gröna rummet så då får jag ta det - fast det egentligen är större. Men inte då.

04.18 - jag har försökt somna i fyra timmar nu. Jag ger upp för nu börjar de jävla fåglarna sjunga också. Jag trivs inte här.

Tid är bara något de hittat på.

För några dagar sen så lades slutresultatet för C1 terminen ut. Jag bläddrade nervöst ner till mitt personnummer och fann att jag klarat gränsen precis. AB på hela terminen med marginal noll. Gissa om jag blev glad? För visst betyg är inte allt - men för mig spelar det rätt stor roll. Så har det alltid varit. Jag har alltid varit den duktiga flickan som kämpat för ett gott omdöme. Det är väl en kick för mig att få bevis på papper hur bra jag är. Äh jag kan inte försvara det eller förklara det men glad är jag.

Flickvännen och jag har varit på min pappas landställe i två veckor. Sol och bad och kubb och krocket och många pocketböcker. Precis som det ska vara. Lite smågnabb och sen försoning och djupdyk bland känslor och rädslor för att komma upp till ytan och känna att kärleken är starkare än den någonsin varit. Landa i det och vara hur nöjd som helst.

Jag har inget sommarjobb och inga måsten innan augusti då jag ska vara fadder för de nya studenterna. Det känns hur bra som helst. För visst vore livet tråkigt om man aldrig hade något att göra - men vissa perioder behöver man gå runt och ha lite tråkigt för att varva ner och känna att det inte finns någon stress. För tid är bara något de hittat på. Och om den finns så har jag all tid i världen.

Nya mål är att lägga lite mer fokus utanför skolan till hösten. Träna träffa vänner och ha kvalitetstid med flickvännen. Jag tror det kommer få mig att känna mig lugnare och sundare som person.