Frankrike.

Åkte till frankrike i år igen - för jag lär mig aldrig läxan jag fick förra året. Jag har pluggat rätt mycket, men inte lärt mig så mycket. Jag är på fel plats. Det bara skriker om det. Jag är på fel plats. Borde varit på lektionerna, borde varit hos flickvännen, borde varit på finalbanketten.

Allt bara rämnar. Jag är rädd och otillräcklig. I hennes blogg står det att hon slutar bry sig. Jag vet inte vad som hänt eller händer men jag känner mig otrygg. För visst avslutade jag samtalet igår när hon sa att hon kände sig ledsen - föreslog skype, men utan entusiasm, brydde mig inte nog för att orka ta mig upp och prata igenom det, inte just då, lät tröttheten ta över. Jag är kanske en dålig människa. Inte som att jag kunde sova efter det ändå.. Jag lyckas inte vara den jag vill vara.

Livet suger. Jag är ledsen. Och mamma är på mig med att jag inte är lyckan själv hela tiden. Jag vill hem. Under täcket och aldrig komma fram. För vad trodde jag - att allt skulle lösa sig av sig självt bara jag fortsatte andas.

Har iaf snackat med mamma om att det börjar bli dags att flytta - hon bråkade inte utan sa att hon förstod det. Så det var ju bra. Men det betyder inget, för jag har ingenstans att ta vägen i vilket fall. Dags att tycka synd om sig själv.

Jag kanske helt enkelt ska gå och lägga mig igen. För vad är meningen. Vad fan är meningen.